Det var längesedan jag skrev på min blogg så nu är det tid. Mycket har hänt i min tillvaro precis som mycket händer i allas tillvaro. Det är bara att se händelserna och tänka över dagens minuter.
Idag upplevde jag något mycket intressant. Har verkligen fått kunskap om hur man som sann muslim och man tänker i ett land som detta. Var delaktig i en diskussion om, hur mycket livsförlängande insatser som ska göras om en patient som är i terminalt skede på grund av cancer får andnings eller hjärt stillestånd. Enligt anhöriga har kvinnans egen åsikt ingen betydelse, det är sönerna som bestämmer och deras beslut är definitivt, alla livsuppehållande krafter ska sättas in även om det inte finns någon möjlighet till bot och fortsatt liv utan åtgärderna kanske enbart innebär ett kontinuerligt vegativt stadium. Enligt deras tro har människan ingen rätt att ta beslut utan beslutet är redan fastslaget i Koranen, allt ska göras och Gud bestämmer.
Ja, vi är gäster i detta land och besluten som tas av männen som bestämmer måste följas. Men jag kan inte låta bli att tänka; varför står det inte i Koranen att kvinnan, patienten har något att säga till om och hur kan det i Koranen som skrevs för hundratals år sedan fastslås att människan i läkarvetenskapens namn ska använda teknik som inte fanns när den skrevs. Är det Guds vilja? Jag vet inte? Vet bara att jag önskar för egen del ha så mycket styrka och mod den dag jag eventuellt själv inser att jag inte har lång tid kvar att leva att jag kan ta farväl på ett värdigt och etiskt riktigt sätt för mig själv och mina nära och kära och inte riskera att ligga i coma med trachestomy och en massa andra slangar. Då vill jag hellre vara i himmelen utan kropp och befriad från lidande.
Tunga och svåra saker. Nu ska jag istället berätta om min resa till Jordanien med Irina Fina. Jättetrevligt att få umgås med henne några dagar. Det har inte funnits så mycket tid att träffas så detta var härligt. Vi pratade och skrattade och tokade oss som vanligt. Jordanien var intressant då där fanns många historiska platser att se, som t ex Moses kulle, Mount Nebo, Jordan River där Jesus döptes och gamla romerska fästningar samt Petra, staden där Nabethanerna byggt insprängt i berget. Jordanien påminde mig om Italien vad det gäller naturens vindlingar med höga berg och djupa dalar. Skillnaden var ändå påtaglig då det Italien är grönt och blomstrande är.
Personligen tilltalade inte Jordanien mig även om det naturligtvis var fantastiskt att få besöka dessa historiska platser. Alldeles för mycket komersiellt tänkande och ett utnyttjande av turismen generellt sätt. Mina förväntningar var nog lite för höga, vilket aldrig är bra. Påpekas bör nog också, att om jag mött mer folk utanför turiststråken hade kanske min uppfattning blivit annorlunda. Jag kan heller inte låta bli att jämföra med Oman som var fantastiskt med en skiftande, oerhört vacker natur och arkitektur och en befolkning som var mycket öppen och gästvänlig på ett naturligt sätt.
Efter återkomsten är det nu full fart med jobb igen. Irina flög till Kuwait City i fredags efter att besökt mig på al Yamamah. Hennes sista stora uppdrag för svenska ambassaden i Riyadh om man bortser från planeringen inför Nationaldagen den 6 juni. Snart åker hon hem för gott efter fem intensiva månader här och jag åker hem på semester. Glädjer mig. Längtar efter min kära släkt och mina vänner. Och naturligtvis också efter sill och potatis, jordgubbar, midsommar, cykling på Ven och sommarregn.
Betraktelser ur tid och rum 
Kommentera