En dag var kort och röd som blod
det var då en stenstod
föll som en fura
för att oss alla lura
Men hur kunde detta hända?
Repen som virades runt, runt
Det var ju bara strunt
som sades i högtalarna
som fyllde spegelsalarna
Varför var vi inte kloka?
Och höll den uppe i knopen
lät de skallande ropen
tystna i gropen
Nej, så ego är hopen
att den biter sig i svansen
och fortsätter den vilda dansen
Tokiga tokmaja och tokolle
mulliga matmora och mormata
alotaibi och mohamed
Jag vill inte mer se
bara be att visheten kommer med åren
följer med de tjocka gummistövlarspåren
Betraktelser ur tid och rum 