Nu är äntligen jul, födelsedag, namnsdag och nyår över. Jag hade ingen aning om att dessa traditioner faktiskt var viktiga för mig. Kanske för att jag aldrig gjort så stor affär av dem, men de är viktiga även om man inte gör stor affär av dem. Så nästa år måste jag vara i Sverige. Det är nu två jular jag tillbringat här i Riyadh. Hur var då julen? Jag arbetade som vanligt. Här finns inga tecken på jul för man firar inte, ingen tomte, ingen julmat etc. Lite julkänsla fick jag för Irina var som traditionen föreskriver hos Mats och Eva och hon sände via facebook uppdateringar med bilder och ord vad som skedde där under kvällens gång, jätteroligt, jag skrattade så jag låg dubbel. Tänk, allt upprepar sig, ”the same procedure next year”. Alltid samma mönster hos familjen Bernebring, inget som förändras, det är tradition det. Om jag varit med hade jag säkert som vanligt lagt benen över huvudet, varit den tokiga lite smågalna men roliga faster Ingela som blir ännu tokigare när hon har fått lite vin innanför västen. Men för mig blev det inte mycket vin detta året. Jag provade det hembryggda när jag var inviterad på kalkonmiddag juldagen hos Mike och Marina men jag avstod, inte gott alls och jag får blåsor i munnen och huvudvärk av det. Trevlig middag var det i alla fall. Tokiga Robert som jag kallar Paul, irländsk författare, historiker och engelsklärare här i Riyadh fick oss alla att skratta gott.
Nur ser jag framåt mot semester i Hbg och att Irina snart kommer till Riyadh, wonderful life!
Betraktelser ur tid och rum 
Kommentera