Ändå en glädje

Ändå en glädje av Maria Wine är en av mina favoritdikter. Den lyder så här:
Trots allt äger du en glädje: en ö där inga nya svartheter förekommer, ett vallmorött hus med doft av nybryggt kaffe, med skorstenar vars blåa rökar, rullar ut sig likt välkomnande sidenband.
Det finns en dagdropps glädje- daggdropparna: gryningens små vattensniglar som glider av egen tyngd nedför löv och blomblad eller hänger i rader från grenar och galler, bidande sin tid med väntandes fallskärm innan de faller och dricks av den törstiga jorden för att återuppstå som dagdroppar på nytt.
Det finns en ståndaktig glädje- den som är tennfärgad och namnlös dag uppvärmd av din egen sol, en självförsörjandes dag, en dag då savens sötma stiger i ditt blod, en sjungande dag vars melodi bara är din. 
Du äger en glädje- den stiger och faller sakta inom dig likt en hjälpsam liten hiss: en glädje som varken har att göra med din framtid eller dina minnen, utan en glädje som bara är.