Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ayutthaya

 Ayutthaya

Thailand

Jag landade tidigt på morgonen den 17 januari på Bangkoks flygplats. Jag flög med Thai Airline utan mellanlandning vilket var bekvämt. Flygtiden var ca 11 timmar. I Bangkok var det ganska tyst så tidigt på lördagsmorgonen fram till Wisat Kasat, gatan där Irina bor under sin vistelse här i Bangkok. Parallellgatan till Wisat Kasat var avstängd på grund av demonstrationer och längs med den gatan fanns hundratals små tält uppsatta. I dessa bor demonstranter, så här är det liv och rörelse från tidig morgon till sen kväll. Hela Bangkok är påverkat av demonstrationerna men stämningen är fredlig även om ingen vet vad nästa dag har i sitt sköte. Igår blev en av ledarna skjuten i en annan del av Bangkok.

Efter ett par dagar tillsammans med Irina och sightseeing i Bangkok tog jag mig till södra busshållplatsen Sai Tai Mai för att åka till Hua Hin. Jag hade bokat tre stjärnigt hotell två nätter i centrala Hua Hin för 900 kr. Dyrt enligt Thailändsk mått men det var säkert för att jag inte kunde boka enkelrum utan var tvungen att betala för två. Hotellet var bra och jag var nöjd. Jag mötte Ann från Professional Connection för att diskutera arbete i Saudi och hälsade sedan på Pyttan som arbetar för Medicall, företaget jag ska arbeta för till sommaren som rådgivningssjuksköterska.

Pyttan tog med mig på äventyr i Hua Hin och jag fick se var jag ska bo och arbeta. Efter ett par dagar var det tid att åka tillbaks till Bangkok. Bussresan på 25 mil tog ca tre timmar och kostade 35 kr. Taxin till Irinas tillfälliga bostad som låg endast ca 1 mil från busstationen kostade 40 kr. Ja, kostnaderna är verkligen arbiträra här. Jag förstår varför här finns så många turister och backpackers. Man kan leva otroligt billigt och människorna är i de flesta fall otroligt positiva till turister.

Efter att ha kopplat av hos Irina och njutit av goda thailändska rätter tillsammans med hennes vänner från arbetet på United Nation tog jag, Irina och 8 av hennes vänner tåget till Ayutthaya en timme norr om Bangkok för 4 kr. Där hyrde vi cyklar som vi tog oss runt med och besökte olika tempel. Vi avslutade dagen med en delikat thailändsk måltid för 12 kr per person. Jag hade en givande dag både med sällskapet och den historiska platsen.

Nu har jag bara ett par dagar kvar av min vistelse i Bangkok innan jag tar tåget ner till Chaiya för att spendera 10 dagar i tystnad på ett retreat som heter Suan Mokkh, http://www.suanmokkh-idh.org/idh-wat.html.

Hemlängtan

Sista dagarna med Irina firades på ambassaden med svenska nationaldagen den 6 juni. Det blev tomt när hon åkte men nu är jag själv snart på väg till Sverige med midsommar och gemenskap med alla mina kära. På torsdag är jag inte här utan där, tralala. Oj, vad jag längtar efter er alla.

Bild bildad

Min favoritbild för tillfället tagen av Irina på väg till Petra efter att jag tagit en het dusch under ett vattenfall

Petra mm

Det var längesedan jag skrev på min blogg så nu är det tid. Mycket har hänt i min tillvaro precis som mycket händer i allas tillvaro. Det är bara att se händelserna och tänka över dagens minuter.

Idag upplevde jag något mycket intressant. Har verkligen fått kunskap om hur man som sann muslim och man tänker i ett land som detta. Var delaktig i en diskussion om, hur mycket livsförlängande insatser som ska göras om en patient som är i terminalt skede på grund av cancer får andnings eller hjärt stillestånd. Enligt anhöriga har kvinnans egen åsikt ingen betydelse, det är sönerna som bestämmer  och deras beslut är definitivt, alla livsuppehållande krafter ska sättas in även om det  inte finns någon möjlighet till bot och fortsatt liv utan åtgärderna kanske enbart innebär ett kontinuerligt vegativt stadium. Enligt deras tro har människan ingen rätt att ta beslut utan beslutet är redan fastslaget i Koranen, allt ska göras och Gud bestämmer.

Ja, vi är gäster i detta land och besluten som tas av männen som bestämmer måste följas. Men jag kan inte låta bli att tänka; varför står det inte i Koranen att kvinnan, patienten har något att säga till om och  hur kan det i Koranen som skrevs för hundratals år sedan fastslås att människan i läkarvetenskapens namn ska använda teknik som inte fanns när den skrevs. Är det Guds vilja? Jag vet inte? Vet bara att jag önskar för egen del ha så mycket styrka och mod den dag jag eventuellt själv inser att jag inte har lång tid kvar att leva att jag kan ta farväl på ett värdigt och etiskt riktigt sätt för mig själv och mina nära och kära och inte riskera att ligga i coma med trachestomy och en massa andra slangar. Då vill jag hellre vara i himmelen utan kropp och befriad från lidande.

Tunga och svåra saker. Nu ska jag istället berätta om min resa till Jordanien med Irina Fina. Jättetrevligt att få umgås med henne några dagar. Det har inte funnits så mycket tid att träffas så detta var härligt. Vi pratade och skrattade och tokade oss som vanligt. Jordanien var intressant då där fanns många historiska platser att se, som t ex Moses kulle,  Mount Nebo,  Jordan River där Jesus döptes och gamla romerska fästningar samt Petra, staden där Nabethanerna byggt insprängt i berget. Jordanien påminde mig om Italien vad det gäller naturens vindlingar med höga berg och djupa dalar. Skillnaden var ändå påtaglig då det Italien är grönt och blomstrande är.

Personligen tilltalade inte Jordanien mig även om det naturligtvis var fantastiskt att få besöka dessa historiska platser. Alldeles för mycket komersiellt tänkande och ett utnyttjande av turismen generellt sätt. Mina förväntningar var nog lite för höga, vilket aldrig är bra. Påpekas bör nog också, att om jag mött mer folk utanför turiststråken hade kanske min uppfattning blivit annorlunda. Jag kan heller inte låta bli att jämföra med Oman som var fantastiskt med en skiftande, oerhört vacker natur och arkitektur och en befolkning som var mycket öppen och gästvänlig på ett naturligt sätt.

Efter återkomsten är det nu full fart med jobb igen. Irina flög till Kuwait City i fredags efter att besökt mig på al Yamamah. Hennes sista stora uppdrag för svenska ambassaden i Riyadh  om man bortser från planeringen inför Nationaldagen den 6 juni. Snart åker hon hem för gott efter fem intensiva månader här och jag åker hem på semester. Glädjer mig. Längtar efter min kära släkt och mina vänner. Och naturligtvis också efter sill och potatis, jordgubbar, midsommar, cykling på Ven och sommarregn.

 

Mina underbara arbetskamrater. Dr Geraldine till vänster och dr Bernadette till höger på bilden. I mitten mr Igbaal som är så kallad runner, även kallad transport på Helsingborgs lasarett. Mr Igbaal är speciellt förtjust i dr Bernadette (väl förståeligt) därför med på bilden. Han kommer förbi det lilla kontoret så ofta han har tillfälle. Övre bilden är Sarah med sitt kap, vår nya trolley som följer oss på rondarbetet runt hela sjukhuset. Man får verkligen motion.

Torsdagen den 8 mars, den internationella kvinnodagen var jag inbjuden till en poesi eftermiddag på den svenska ambassaden här i Riyadh. Jag tog en taxi till Irina lite tidigare och åt frukost på hennes mysiga lilla uteplats. Evenemanget började kl 1300 då vi hälsades välkomna av ambassadören Dag Juhlin-Dannfelt och hans maka. Ett mycket trevligt par. Vi fick förfriskningar och slog oss sedan ner under en tältduk på en handvävd matta av arabisk stil. Vi blev serverade arabiskt kaffe och introduktionsdansen började. Vi fick beskåda flera typiska danser från Saudi, ett exempel är den traditionella svärdansen. Efter detta serverades lunch ute i trädgården och sedan slog vi oss ner i salongen för att lyssna på poesi deklamationen. Poesin framfördes av den svenska kvinnliga poeten Johanna Ekström och den saudiska Ahsjan Hendi. Mycket inspirerande för mig som ser mig själv som en poet även om jag inte publicerat några dikter.
Dagen avslutades med att jag fick följa med den svenska delegationen till den traditionella bokmässan som tog plats i Riyadhs enorma utställningshall. Där lyssnade jag på två fördrag hållna av barnboksförfattaren Ulf Stark och kungliga hov bibliotikarien Larry Lampert. Mycket trevliga och intressanta personligheter. Dagen var underbar och jag var oerhört tacksam och även stolt över Irina som på varit delaktig i att göra detta evenemang givande för oss alla. Även den saudiska kulturministern tackade Sverige för samarbetet på bokmässan där Sverige som enda land var inbjuden att presentera svensk kultur och där svenska böcker var översatta till arabiska.
Jag kan tillägga att intresset för Sverige var enormt på bokmässan. Glädjande, kan det vara ett tecken på att människor i detta land också strävar efter förändring? Ja, jag uppfattar det så.
Här kommer några axplock från dagen.







Bild

En sightseen tur i Saudi Arabia är inte det vanliga men igår skedde detta. King Abdullaziz Medical center anordnade turen och vi var ca 25 personer som deltog. Guiden hette Metebal och var från Riyadh. Han var mycket historiskt kunnig vilket medverkade till att turen var så intressant. Vi besökte en historisk stad, Ushaiger ca 200 km norr om Riyad. Staden bestod förr av ca 5000 människor och husen var byggda av sand. Efter besöket där åkte vi vidare till Al Ghat där ett nytt museum öppnat för ett par veckor sedan. Här kunde vi beskåda gamla lekar och seder och inhandla diverse traditionella prylar. Vi blev också serverade en god middag. Dagen var mycket trevlig på grund av de annorlunda intrycken (Riyadh är mest shopping, bilar, ingen speciellt vacker kultur i mina ögon) och de intressanta diskussionerna med människor från olika delar av världen.

Bild

Ushaiger

Bild

Bild

Bild

Bild

Al Ghat

Bild

Bild

Bild

Bild

BildBild

Bild

Hade en underbar dag. Är nu redo för arbete igen.

Jenadria

Så var det årligt besök på Jenadria festivalen i Riyadh. Intressant som förra året men oj så kallt. Jag frös för jag hade bara sommarklänning och tunn abaya. Åt nägra fikonbullar för att få upp värmen och blodsockret. Hade varit uppe sedan 0515 och jobbat hårt hela dagen. Men jag ångrade inte trippen. Det är alltid lika intressant att ta del av denna speciella kultur där alla kvinnor är täckta i svarta dräkter och männen i vita. Även svärddanserna och alla de olika stånden med arabisk mat och hantverk lockade mig med sina färger.

Tillbaks till vardagen på Al Yamamah och KAMC. Mötte på flighten hem några intressanta människor. Speciellt intressant var en kvinna, 75 år gammal som reste till Oman för fjärde gången för att fotografera. Hon hade tidigare varit i Yemen, Irak och Kirgistan. Hon söker med kamerans lins efter skönheten i möten mellan människor. Ska ställa ut senare i Danmark i prästgården i en liten landsortsby. Jag blev inspirerad. Mötte också för andra gången en ung man som sysslar med business inom design här i Riyadh. Ja, som Britta påpekade ”det är mötena man har i livet som är det viktiga”, det är dem man bär med sig alltid.

I Köpenhamn hade jag turen att få uppleva en fantastisk musical, ”A night in the old marketplace”. Finns det något vackrare än Al Capella med fem röster. Även tavlorna av Wilhelm Hammershöi och Helene Schjerfbeck på Statens museum av konst berörde mitt innersta sensitiva sinne positivt. Christiania kan jag vara utan men vi har ju alla olika smak, eller hur. Och tur är väl det.

Glädjer mig över min tid hemma med min familj. Ni ska veta att jag saknar er och ser fram emot när vi träffas igen. Nu väntar jag på att höra om Irinas upplevda och planerade äventyr.